Lördag, 23 juni

Vi vaknar på midsommardagens morgon av ett jordskalv. Först hörs ett dån som håller i sig bra länge och sedan rister hela huset till så att sängen gungar. Naturens krafter är imponerande, tänker jag, när jag ligger kvar i min säng och morgonfilosoferar. Samtidigt känner jag en tacksamhet över att ett jordskalv här upp i norr hos oss inte är så allvarligt. Fåglarna hörs fortfarande kvittra och det är ju alltid ett bra tecken.

Midsommarafton gick lugnt till. Vi tog en promenad efter den goda sillbuffén fram till stadsparken och tittade på när midsommarstången restes. Och precis som förra året blev vi också genomblöta då regnet kom och slog följe med oss på hemvägen. Det var bara till att gå hem och torka hår och byta om till torra kläder innan firandet kunde fortsätta. Vi bjöds på mycket god mat och dryck men någon partypingla är jag definitivt inte längre. Strax innan midnatt gjorde min sovklocka sig påmind och vi tog hunden med oss och vandrade hemåt i den ljusa sommarnatten.

Idag börjar Sommar i P1. Äntligen.

Måndag, 11 juni

På bloggfronten intet nytt.

Den som besökt bloggen under den senaste tiden har förstås redan lagt märke till detta. Fast när jag nu ändå är här kan jag väl tycka att jag borde passa på att skriva några rader. Frågan är bara vad jag ska skriva om?

Arbetet? Nej, inget särskilt nytt på den fronten heller.

Scener ur ett äktenskap. Nej.

Kanske om incidenten häromdagen hos CO med tjejen i kassan där. Hon som tyckte att det var viktigare att ge mig sura kommentarer än att faktiskt hjälpa mig istället. Och som jag sedan retade gallfeber på med att avsluta vårt samtal med att be henne hälsa till hennes trevliga kollega och att jag verkligen uppskattar hans alltid lika fina bemötande av mig som kund. Nej, inte det heller. Varför ägna min energi och tid åt en surpuppa.

Nu vet jag vad jag ska skriva om: Att varmrökt lax med en hemmagjord pastasallad till är infernaliskt gott. Lyckos mig som fått äta detta två dagar i rad nu dessutom.

Sa jag att jag hade skrivkramp?

Söndag, 6 maj

Tv:n står på utan ljud. En debatt mellan partiledare pågår vilket fångar mitt intresse för en stund och jag inser hur mycket de med endast sina kroppsspråk faktiskt kan förmedla. De tysta/tomma orden når fram till mig ändå och det blir tydligt vilka av dem som faktiskt inte bara babblar på utan också lyssnar på de andras åsikter, och vilka som inte gör det. Nu är det nog bra om jag sätter på ljudet. Jag tänker att vi i detta land verkligen behöver lyssna till de åsikter som framförs på ett bra sätt. Jag tänker också att vi ska tänka på att vi ska vara snälla mot varandra. Medmänskliga.