Tisdag, 17 april

Jag har läst ut boken Skymningslandet idag. Hon skriver annorlunda, Marie Hermansson, men jag gillar hennes böcker. I alla fall de två jag läst hittills. Nu ska jag börja på en bok skriven av Luke Allnutt, Himlen tillhör oss. En för mig helt okänd författare. När jag berättade det för dottern hade hon naturligtvis redan läst den boken. Hon ligger nästan alltid steget före mig nuförtiden. Och så är det hon som kallar mig för boktok. Hm … Fast jag är väldigt glad över att mitt bokintresse har smittat av sig på henne. Vi diskuterar ofta böcker och tipsar gärna varandra om de som i vårt tycke har extra läsvärde.

Måndag, 9 april

Jag har gått med en mindre angenäm känsla inom mig i ett par dagar, något skaver. Jag har kommit fram till att det är för att jag är irriterad på mig själv då jag faktiskt tillåtit mig att ta åt mig och påverkas av andras tråkiga beteende. Jag har gnällt och jag använde mig av bloggen här, vilket i och för sig kändes bra just för stunden, och skrev några inlägg för att avreagera mig. Dem har jag raderat nu. Jag vill inte vara en person som är gnällig. Jag är inte den som gnäller. Punkt.

PS. Någon från Kina verkar ha intresse av att kika in här då och då. Hmm … Intressant.

Måndag, 12 mars

Mannen jobbar och snart jag också. För säkerhets skull ringde jag kollegan som åker på semester senare i veckan och berättade som det var, att jag skulle kunna hålla mig hemma idag om hon kände det så. Vilket hon inte alls gjorde. Hon blev glad över min omtanke, som hon sa, men vi kom överens om att jag skulle komma och att vi inte behöver sitta direkt på varandra. Tydligen är det fler på jobbet som har magsjuka i sin närhet.

Nu har jag mediterat en stund och talat med dotter. Ibland ringer hon mig när hon sitter på vagnen på väg till jobbet. Då får vi tid att dryfta sånt där som inte hinns med när övriga familjen är med. Hon berättar om boksläpp och recensioner då hon vet att mamman tycker att det är intressant och roligt att få höra om det livet. Hon har heller inte så ont utav att sitta och prata med folk omkring sig. Jag däremot blir som en mussla när jag får telefonsamtal i exempelvis en affär. Ungarna hör med en gång på mig att jag inte är hemma då och brukar reta mig lite för det. Ja ja, vi är alla olika. Eller hur …

Onsdag, 7 mars

Det hände något oväntat på vår morgonpromenad idag. Vi mötte en häger, Lille M och jag, och jag vet inte vem av oss som blev mest paff när vi stod där vid bäcken som rinner genom vårt område. Lyckligast blev i alla fall Lille M som trodde att Herr Häger ville leka när han förtvivlat flaxande gav sig iväg i flykt från oss. Jag svor en ramsa då jag inte var tillräckligt snabb att få upp mobilen för att föreviga ögonblicket. Och när jag väl fick upp den svor jag en ramsa till över att Lille M inte fattade att han skulle stå still så att jag kunde fokusera på att ta en bild.

Nu är inte min kunskap om fåglar så lysande. Först trodde jag faktiskt att det var en trana. Sedan tänkte jag att det kanske kunde vara en stork. Men efter att ha tittat i fågelboken när jag kom hem så kunde jag konstatera att det var en häger, en gråhäger. En ganska imponerande stor fågel med rejäl bredd mellan vingarna när den flög iväg. Det blev tyvärr ingen bild men vi fick i alla fall med oss lite fastlagsris hem från några skövlade björkar inne i skogen. Nu ska jag leta upp glasdroppar att hänga där i.

Onsdag, 7 februari

Efter att ha sovit på saken och tagit en lång skön skogspromenad med Lille M så har ett beslut mognat. Det blir ingen skrift på väggen. Jag är inte den som skriver på väggar. Tråkigt, men sant. Jag har letat i mina gömmor istället och hittat en buddha, en drömfångare och några ljuslyktor. Det blir nog bra det med bara jag får hållas en stund och prova mig fram hur det ska se ut. Jag är lite petig med sådant och kan hålla på länge med att flytta saker fram och tillbaka tills jag hittat rätt plats för dem. Men nu lämnar jag stöket i sovrummet och tar mig en trappa ner. Lite tvätt av sängkläder och en fikastund står på agendan härnäst. Det är dessutom jag som lagar middagen idag när jag är ledig och det får bli en man-tager-vad-man-haver-rätt för jag har ingen som helst lust till att ge mig iväg ut i kylan igen till affären för att handla. Mjöl, mjölk och ägg får bli en ugnspannkaka. Till den bryner jag lite bacon och några äppelklyftor. Perfekt onsdagsmat.

Måndag, 1 januari

Visst blev det en trevlig nyårsafton om än ganska sen och med lite väl mycket stillasittande för att passa mig. Kroppen min trivs inte så bra med det. Men som sagt, det var en trevlig afton, det får jag ta. Nyårsdagen brukar komma med ett lugn och idag är inget undantag. Det är stilla och tyst, både inne och ute. En behaglig tysnad som jag njuter av. Imorgon börjar vardagligheterna igen. Jobb och besök hos optiker. Det känns helt ok. Jag brukar skämta om att CK gärna håller sig till rutiner men jag får nog erkänna att jag trivs ganska bra med det också. Det är tryggt på något vis. Under förmiddagen har jag haft telefonkontakt med båda barnen. De hade tillsammans med sina respektive haft en fin afton, de också. Och lilla barnbarnet är nu feberfri. Gott att veta.

Och där satt den, bloggrubriken. Äntligen. » Nu är tid att skriva « Som en påminnelse om att jag ska skriva en stund varje dag. Men nu är det tid för Tv-tittande, ”Agnetas nyårskarameller” på Nyårsdagen har blivit lite av en tradition, och sedan är det nog faktiskt läggdags. Lite trött är en allt efter nyårsfirandet.