Onsdag, 18 april

Det kom en gubbe i hatt och grep tag i mig just som jag stod med kameran och skulle till att ta ett kort. Han gav mig en puss på kinden precis när jag tryckte på avtryckaren.

fullsizeoutput_a01

Tur var det väl att det var ”min gubbe” annars hade jag nog blivit en aning paff. Och nej, jag har fortfarande inte vant mig vid att han har börjat använda sig av hatt. Det känns som lite för mycket gubbe i mina betraktande ögon. Men pussen värmde.

Lördag, 10 mars

Här sitter jag och morgonfilosoferar. På övervåningen i mitt arbetsrum vid det gamla och lite skamfilade vita skrivbordet. Vi har hängt ihop länge, skrivbordet och jag. Jag tror att jag fick det vid åtta-nio års ålder cirka då det ropades in på en auktion och målades om till vitt, och så sattes det på nya knoppar och beslag innan det flyttade in i mitt lilla flickrum. Ibland har tankar funnits om att jag ska skaffa mig ett större och mer funktionellt skrivbord, men nej, efter alla år tillsammans hör vi liksom ihop. Nu sitter jag här som sagt och skriver. Mumsar på en stor punschrulle och lite kaffe därtill. Punschrullens dag tidigare i veckan fick mig att gå och bli sugen på en sådan, minsann. Så lättlurad är alltså jag. Men jag kan gott få unna mig det för nere i vardagsrummet i soffan ligger mannen och kurar under en filt. Magsjuk. Jag tänker att det antagligen blir min tur snart. I väntan på det roliga så trixar jag lite med layouten här i bloggen. Det kändes plötsligt så dystert med det svart-vita temat. Jag har ett gammalt tyg med fjärilar på liggande i mina gömmor någonstans. En bild på det skulle kanske vara något. Jag ska gå och leta och se om jag kan hitta det.

Jag hittade det faktiskt och nu blev det lite bättre. Nästan som om jag spikat upp en tavla i bloggen. Frågan är vad jag ska göra med tyget. Jag köpte det för längesedan att använda som tyg till en stolsdyna men ångrade mig då. Kanske kan jag göra en tygtavla av det nu istället. Det gäller att förströ sig i väntan på det som kanske komma skall.

Tisdag, 30 januari

– Ska vi inte äta ute idag istället, frågade mannen mig när jag ringde hem för att kolla vad vi skulle äta till middag. Jag lät svaret dröja och tydligen i mannens tycke en aning för länge.
– Bestäm dig fort, så att jag vet om jag ska skala potatis eller inte.
– Ok. Vi äter ute, svarade jag innan jag ens hunnit tänka efter om jag ville det eller inte. Var väl egentligen lite trött efter en hektiskt dag på jobbet.
En halvtimme senare satt vi vid ett dukat bord med mat på tallrikar framför oss. Bordsgrannar med ett gäng glada gubbar, en brokig skara av män i övre medelåldern, den ene vältaligare än den andre. Och oj, vad informerade vi blev om saker som jag kände att vi inte behövde veta så mycket om. En av dem,  en gammal pensionerad styrman minsann, bjöd på godbitar ur sitt liv så att det stod det härliga till. Ja, ni fattar. Och om ni inte fattar så kan jag berätta att det handlade om vin, kvinnor och sång. Och följden därav blev sjukdomar med behandlingar som sedan resulterade i bland annat dålig sperma. Och så vidare, och så vidare …

/Bon appétit!

Fredag, 22 december

– Jag tror att vi ska ta och visa ungarna våra gamla inspelade familjevideofilmer nu när de kommer hem till jul. Vad tror du om det, gumman? Så sa han häromdagen, mannen till sin hustru, och hon nickade entusiastiskt samtidigt som hon stilla undrade hur det egentligen skulle gå till. Videobandspelaren var ju sedan länge borta och filmerna hade hon ingen aning om var de kunde tänkas vara. Kanske någonstans på vinden.

– Visst, svarade hon lite hummande, och tänkte att det förhoppningsvis skulle falla på videobandspelarens frånvaro. När hon kom hem idag stod det en sådan i en kasse i hallen. Nu är det tydligen upp till henne att se till att få fram filmerna.