Lördag, 20 januari

Den har flera gånger dykt upp och korsat min stig här i livet och på de mest oväntade sätt, den vackra bilden med fjäderpennan, som ville den säga mig något. Jag provar att lägga in den som bild i sidhuvudet och det känns rätt direkt. Det är klart att bilden ska pryda denna bloggen också. Sedan går jag tillbaka och läser inläggen jag skrivit här och kan krasst konstatera att det är en hel del skrivet om ”hur trött jag är” och ”att jag tänker”. Bla bla bla bla … Jag upprepar mig i mina inlägg och hur kul är det för den som vill titta in här och läsa en stund. Å andra sidan är det för min egen skull som jag har den här bloggen, mitt andrum, men visst blir jag glad för besök och om det då också lämnas en kommentar.

Nu ska här morgonyogas. Senare idag ska vi åka och ta hand om barnbarnet medan hennes föräldrar ska få en stund för sig själva, äta gott och gå på teater. Denna mormodern ska erkänna att hon är något ängslig över om hon ska kunna söva den lilla på rätt sätt. Men så tänker jag (nu tänkte jag igen) att det inte är en världskatastrof om hon inte somnar. Då får ju vi bara mer tid till att umgås. Sådana privilegier kan väl en mormor få ha.

PS. Hon sover nu. Tänkte bara skriva det här. Någon dag kanske jag kikar tillbaka och läser det här inlägget och minns känslan när jag fått henne att somna bredvid mig i mammas o pappas säng. Nu har jag lyft över henne i sin säng där hon sussar sött och har små lustiga ljud för sig i sömnen. /Hälsning från en stolt mormor

Torsdag, 11 januari

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg på morgonen och satte mig ner här vid mitt skrivbord på övervåningen. Men nu när jag låter blicken vandra långt bort i fjärran och ser en vackert rodnande morgongryning tänker jag att en promenad österut vore att föredra än att sitta inne. Det gäller att passa på och ta tillvara på de få tillfällen av solglimtar och D-vitamin som vintertiden bjuder på.

 

Onsdag, 22 november

Det viner kring husknuten och snön yr från taken. Jag sitter inne och kurar intill tända stearinljus på mitt köksbord. Nu skulle en kanske tro att det är jag som sitter på köksbordet, men nej, så är inte fallet. Det blev lite felformulerat och istället för att ändra det så skriver jag till en förklaring. En invecklad sådan dessutom. Jag sitter på min kökssoffa och hämtar kraft för att ta mig ut och skotta snö, och ta ut Lille M på promenad. Och nu låter väl det som om det vore något som toge mig emot, men så är det inte heller. Nej, snarare tvärtom. Vi gillar snö, Lille M och jag. Det är bara det att det är så skönt att sitta här inne i värmen och morgonfilosofera.