Söndag, 22 april

fullsizeoutput_a29

Magnoliaträdet mitt blommar. Jag sitter på förstukvisten och njuter av morgonkaffe och av Magnolians fägring. Små lätt rosafärgade knoppar förvandlas till stora vita blommor. Det kan nästan ses med blotta ögat om jag sitter tillräckligt länge och så mycket knopp som det kommit i år har det nog aldrig gjort förut. Ja, jag tror jag sitter här ett tag till.

Fredag, 6 april

Det har nyligen vänts blad till april månad i almanackan. Våren är i antågande. Mina snödroppar utanför farstun behöver inte längre kämpa mot snön. Äntligen har den smält bort. Det första kvartalet på året har bjudit på en hel del tid för läsande och det är jag tacksam för. BOKÅRET 2018 ser till dags dato ut så här:

  • Att skriva: en hantverkares memoarer, av Stephen King
  • Blodlokan, av Louise Boije af Gennäs
  • Brevet, av Kathryn Hughes
  • Det som en gång fanns, av Amanda Prowse
  • En röd liten fågel i juletid, av Fannie Flagg
  • Healingyoga, av Jennie Liljefors
  • Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna, av Anders Hansen
  • Hundkärlek, av Charlotta von Zweigbergk
  • Hustrun, av A.S.A. Harrisson
  • Hälsorevulotionen, av Maria Borelius
  • Igelkottens elegans, av Muriel Barbery
  • Leva trots allt, av Yu Xiu Hua (Urval, översättning och förord av Birgitta Lindqvist)
  • Lilla Anna leker med siffror, av Inger o Lasse Sandberg
  • Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig, av Mark Levengood
  • Och varje morgon blir vägen hem längre och längre, av Fredrik Backman
  • Stanna hos mig, av Ayòbámi Adébáyò
  • Svinhugg, av Marianne Cedervall
  • Vrålstark & skiträdd, Marie Göranzon berättar om sitt liv för Stina Jofs
  • Yoga & ACT, av Josephine Selander

Måndag, 12 mars

Mannen jobbar och snart jag också. För säkerhets skull ringde jag kollegan som åker på semester senare i veckan och berättade som det var, att jag skulle kunna hålla mig hemma idag om hon kände det så. Vilket hon inte alls gjorde. Hon blev glad över min omtanke, som hon sa, men vi kom överens om att jag skulle komma och att vi inte behöver sitta direkt på varandra. Tydligen är det fler på jobbet som har magsjuka i sin närhet.

Nu har jag mediterat en stund och talat med dotter. Ibland ringer hon mig när hon sitter på vagnen på väg till jobbet. Då får vi tid att dryfta sånt där som inte hinns med när övriga familjen är med. Hon berättar om boksläpp och recensioner då hon vet att mamman tycker att det är intressant och roligt att få höra om det livet. Hon har heller inte så ont utav att sitta och prata med folk omkring sig. Jag däremot blir som en mussla när jag får telefonsamtal i exempelvis en affär. Ungarna hör med en gång på mig att jag inte är hemma då och brukar reta mig lite för det. Ja ja, vi är alla olika. Eller hur …

Söndag, 11 mars

»So far, so good …« Jag hoppas det håller i sig. Mannen är på benen igen och till och med uppe och donar i tvättstugan som han brukar på söndagsmorgnar. Promenaden med Lille M fick dock jag ta och det var bara skönt att komma ut ur sjukstugan och få lite frisk luft. Jag ska väl inte ropa ”hej” riktigt än för det kan ju ta några dagar innan de där eländiga bakterierna hoppar över till mig. Usch, det är inte speciellt kul att bara gå här hemma och vänta på om det ska hända. Dessutom tänker jag på en arbetskamrat som ska resa till Asien senare i veckan. Tänk om jag går till jobbet imorgon och är frisk och så bryter eländet ut sedan. Tänk då om jag smittar henne så att hon blir sjuk på sin resa. Men jag kan ju inte stanna hemma från jobbet bara för ”ifall om att”. Ja, sådana tankar kan en femtiofyraåring ha en söndagsmorgon som denna.

fullsizeoutput_98b

Jag släpper det och fokuserar på annat. Det blev förresten en tygtavla som nu är det första jag ser när jag slår upp mina grönbruna. Dessutom återspeglas den riktigt fint i den lilla solspegeln över vår säng i sovrummet. Sådana små detaljer kan jag gå igång på och var naturligtvis tvungen att ta fram kameran. Nu lite fika och några sidor ur boken Blodlokan, skriven av Louise Boije af Gennäs. Den är på gränsen till att vara lite för spännande för min del men jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva så det får jag ta. Jag fullkomligt älskade hennes trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium: Högre än alla himlar, Blå koral och Folk av främmande stam. Lyckos dem som har den läsupplevelsen framför sig.

Lördag, 10 mars

Här sitter jag och morgonfilosoferar. På övervåningen i mitt arbetsrum vid det gamla och lite skamfilade vita skrivbordet. Vi har hängt ihop länge, skrivbordet och jag. Jag tror att jag fick det vid åtta-nio års ålder cirka då det ropades in på en auktion och målades om till vitt, och så sattes det på nya knoppar och beslag innan det flyttade in i mitt lilla flickrum. Ibland har tankar funnits om att jag ska skaffa mig ett större och mer funktionellt skrivbord, men nej, efter alla år tillsammans hör vi liksom ihop. Nu sitter jag här som sagt och skriver. Mumsar på en stor punschrulle och lite kaffe därtill. Punschrullens dag tidigare i veckan fick mig att gå och bli sugen på en sådan, minsann. Så lättlurad är alltså jag. Men jag kan gott få unna mig det för nere i vardagsrummet i soffan ligger mannen och kurar under en filt. Magsjuk. Jag tänker att det antagligen blir min tur snart. I väntan på det roliga så trixar jag lite med layouten här i bloggen. Det kändes plötsligt så dystert med det svart-vita temat. Jag har ett gammalt tyg med fjärilar på liggande i mina gömmor någonstans. En bild på det skulle kanske vara något. Jag ska gå och leta och se om jag kan hitta det.

Jag hittade det faktiskt och nu blev det lite bättre. Nästan som om jag spikat upp en tavla i bloggen. Frågan är vad jag ska göra med tyget. Jag köpte det för längesedan att använda som tyg till en stolsdyna men ångrade mig då. Kanske kan jag göra en tygtavla av det nu istället. Det gäller att förströ sig i väntan på det som kanske komma skall.