Fredag, 24 november

»Det ser normalt ut.« Så sa han, röntgenläkaren som gjorde ultraljudet på mig, och lämnade rummet lika snabbt som han kom in i det. Jag tror faktiskt att det, förutom att han artigt presenterade sig när han kom fram till mig där jag låg på en brits i ett rum utan fönster, var det enda han sade. Men det gjorde mig ingenting för lyckan bubblade ändå inom mig av de få orden. När sköterskan efteråt kom in och sa till mig att klä på mig igen höll jag på att göra en ”highfive” med henne. Dock stillade jag mig då jag insåg att hon nog inte riktigt var av den typen som gör sådana gester. Kanske inte jag heller för den delen. Och jag ska väl inte ropa ”hej” riktigt än för ännu vet vi inte vad det är som inte är som det ska vara. Men nu kan vi i alla fall avskriva att det skulle vara något fel på min aorta.

»HighFive, på det!«