Måndag, 26 februari

Lille M har börjat att halta igen och det är inte bra. Inte bra alls. Det händer lite för ofta nu och jag är orolig för att det snart inte är hållbart, eller försvarbart, att låta honom ha det så här. Redan nu står han på en smärtstillande dos varje dag för sin artros och nu får vi öka på den ännu mer i detta akuta skeende och hoppas på att det ska hjälpa honom som det har gjort förut i liknande situationer. Snart ska vi gå kvällspromenaden. Vi får gå sakta och endast en runda runt kvarteret. Har han bara gått en stund brukar haltandet avta men det är svårt att veta var man ska dra gränsen så att han inte belastar för mycket. I mars fyller han åtta år och det är väl ingen ålder på en hund kanske någon tänker, men jo, på en så pass stor hund som vår Lille M så är det faktiskt det. Men jag ska inte gå händelserna i förväg och måla f-n på väggen. Vi tar en dag i taget och håller tummar och klor för att det ska ordna upp sig även denna gång.

Idag är jag trött. Hämtade hem mamma med väninnor i natt. De kom hem från en teaterresa med buss och blev avställda vid vårt Resecentrum. Tänk att när väl tiden för att hämta hem ungdomar som springer ute på nätterna är över så är det dags för en ny era, nu är det tid att hämta hem mammor som springer ute och ränner på nätterna istället. Nej, skämt åsido. Hon har faktiskt inte ens bett om det men precis som med barnen så vill jag inte att hon ska gå ensam hem i natten. Jag har nog varit och är fortfarande lite överbeskyddande men det må så vara då. Ikväll blir det läggdags tidigt i alla fall.

Fredag, 9 februari

Han är trött, Lille M. Sover mycket mer än vad han brukar göra. Sprallar till och busar lite ibland när han märker att vi ser på honom med orolig blick men lägger sig sedan trött ner och suckar ljudligt. Ju mer jag tänker på det som hände den där fredagseftermiddagen för två veckor sedan desto mer inser jag att vår tid tillsammans är begränsad. Det gäller verkligen att ta vara på tiden nu, och varandra.

Inte vet jag varför jag skriver om detta här. Kanske för att motbevisa för mig själv att jag har fel. Att jag ska läsa det här inlägget om flera år och med Lille M fortfarande liggande vid mina fötter som vanligt. Och hur var det nu med det där att gå och oroa sig för att saker ska hända. Ganska onödigt då 90 % av all oro sägs vara oberättigad.

Torsdag, 11 januari

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg på morgonen och satte mig ner här vid mitt skrivbord på övervåningen. Men nu när jag låter blicken vandra långt bort i fjärran och ser en vackert rodnande morgongryning tänker jag att en promenad österut vore att föredra än att sitta inne. Det gäller att passa på och ta tillvara på de få tillfällen av solglimtar och D-vitamin som vintertiden bjuder på.

 

Fredag, 5 januari

Jag läser fortfarande ur Stephen Kings ”Att skriva; en hantverkares memoarer” och jag måste bara säga en sak till er som gillar att skriva och som läser det här och som inte har läst boken. Gör’t! Då var det sagt och mer behöver egentligen inte tilläggas.

Nu ska hunden ut och sedan ska denna administratör koppla på sin administrativa sida. När jag sedan kopplat bort den igen kommer jag att komma hem till ett nystädat hus. Tomtarna och granen får stå kvar i några dagar till. Konstigt, för en gång skull är jag inte riktigt så mätt på jul som jag brukar vara vid den här tiden. Det kan en ju fundera över vad det beror på. Eller inte.

Torsdag, 30 november

Imorgon är det fredag. Igen. Jisses, vad tiden går fort. November månad som jag vanligen brukar tycka är ganska tradig har bara flugit iväg. I snart varenda fönster, utom våra, lyser det i stakar och stjärnor. Det kommer det naturligtvis att göra här också men inte förrän på söndag. Så får det bli för jag har inte haft tid för pysslande i veckan och så vill jag åt den där känslan på första advents morgon. Den när vi sitter och myser i skenet från den vackra stjärnan i köksfönstret och doppar pepparkakor i vårt kaffe. Mmm, jag kan nästan känna doften redan nu.

PS. Anders har slaskat här idag. Det blir alltså en vit jul. Om en ska tro Bondepraktikan.