Fredag, 9 februari

Han är trött, Lille M. Sover mycket mer än vad han brukar göra. Sprallar till och busar lite ibland när han märker att vi ser på honom med orolig blick men lägger sig sedan trött ner och suckar ljudligt. Ju mer jag tänker på det som hände den där fredagseftermiddagen för två veckor sedan desto mer inser jag att vår tid tillsammans är begränsad. Det gäller verkligen att ta vara på tiden nu, och varandra.

Inte vet jag varför jag skriver om detta här. Kanske för att motbevisa för mig själv att jag har fel. Att jag ska läsa det här inlägget om flera år och med Lille M fortfarande liggande vid mina fötter som vanligt. Och hur var det nu med det där att gå och oroa sig för att saker ska hända. Ganska onödigt då 90 % av all oro sägs vara oberättigad.

Torsdag, 11 januari

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg på morgonen och satte mig ner här vid mitt skrivbord på övervåningen. Men nu när jag låter blicken vandra långt bort i fjärran och ser en vackert rodnande morgongryning tänker jag att en promenad österut vore att föredra än att sitta inne. Det gäller att passa på och ta tillvara på de få tillfällen av solglimtar och D-vitamin som vintertiden bjuder på.

 

Fredag, 5 januari

Jag läser fortfarande ur Stephen Kings ”Att skriva; en hantverkares memoarer” och jag måste bara säga en sak till er som gillar att skriva och som läser det här och som inte har läst boken. Gör’t! Då var det sagt och mer behöver egentligen inte tilläggas.

Nu ska hunden ut och sedan ska administratören koppla på sin administrativa sida. När jag sedan kopplat bort den igen kommer jag att komma hem till ett nystädat hus. Tomtarna och granen får stå kvar i några dagar till. Konstigt, för en gång skull är jag inte riktigt så mätt på jul som jag brukar vara vid den här tiden. Det kan en ju fundera över vad det beror på. Eller inte.

Torsdag, 30 november

Imorgon är det fredag. Igen. Jisses, vad tiden går fort. November månad som jag vanligen brukar tycka är ganska tradig har bara flugit iväg. I snart varenda fönster, utom våra, lyser det i stakar och stjärnor. Det kommer det naturligtvis att göra här också men inte förrän på söndag. Så får det bli för jag har inte haft tid för pysslande i veckan och så vill jag åt den där känslan på första advents morgon. Den när vi sitter och myser i skenet från den vackra stjärnan i köksfönstret och doppar pepparkakor i vårt kaffe. Mmm, jag kan nästan känna doften redan nu.

PS. Anders har slaskat här idag. Det blir alltså en vit jul. Om en ska tro Bondepraktikan.