Fredag, 29 december

Min sista semesterdag för denna julledighet har nu snart passerat och den har jag dessutom ägnat åt att fixa och städa här hemma. Det känns i ryggen nu men det kändes ändå gott att ha gjort det färdigt tills CK kom hem från jobbet idag. Han ställde sig och tittade frågande på mig och undrade vad han nu skulle göra när han kommit hem. Rutinernas mästare, det är mannen jag är gift med. Jag sa åt honom att bara försöka njuta av att helgen nu låg framför oss och att han säkert, om han vill, kan få ta fram dammsugaren imorgon igen. Ja, det blir så när man har en långhårig schäfer i familjen som släpar in både grus och gräs. Men det är smällar man får ta. All den glädje och kärlek han ger oss överväger vida det där med städandet.

Och apropå smällar så hoppas jag att det ska bli någorlunda lugnt här i vårt område till helgen. Häromdagen höll vi nämligen på att få en raket på oss, Lille M och jag, och jag kan väl säga som så att jag skrädde inte orden direkt när jag lät min stämma bli hörd. Jag kan om jag vill bli verbalt högljudd vilket jag vanligtvis inte brukar vilja bli, men jäklar i min lilla låda vad jag tog i. Jag blev nästan lite rädd för mig själv. Men sedan har det faktiskt varit smällfritt här i radhusområdet. Vi får väl se om det håller sig så.